Hej ! Vem är du idag ?

Att vara bipolär är kanske olika för alla , vet inte om jag har så många vänner som är i samma ” tillstånd ” som mig .  Eller så döljer de det väldigt väl , precis som jag har gjort . Det är fult att vara ” sjuk” , det är så jag har sett det . Det är fult att vara annorlunda . Allt är bara fult!

Man försöker ständigt ljuga sig ”normal” . Om man bara har ett bra hem, bra jobb , ordning och reda så kan man lura vem helst. Vi är naiva idioter samlade i en och samma lögn. Jag vaknar varje morgon , om jag ens har sovit om natten med rädslan över vem jag kommer vara idag . Ibland är det som om jag står utanför mig själv och ser mig göra allt de där otroligt dumma och idiotiska men jag kan inte stoppa mig , någonsin!  Finns inga spärrar , ingenting som säger NEEEEEJ!

Jag bara gör det , för att finna skäl  till att få hata mig själv eller må dåligt , för vem mår dåligt utan anledning?  JAG!  Men det kan ju inte vara korrekt, så jag skapar ett skäl till det . OM jag förstör min relation kan jag tycka illa om mig själv för det . Om jag dricker för mycket och gör bort mig totalt kan jag ha ångest för det . Ständigt söker jag skäl till att få vara deprimerad eller hatisk.

För tillfället har jag sorgen av min mamma att hantera  , men det räcker inte . För jag tycker inte det tillräckligt att sörja någon som gick bort för 3 år sen , Då ska man  ju ha kommit till ro med det så det fungerar ju inte . Så inom mig bygger jag upp en låtsasrelation med en som jag träffar lite då och då medans jag har dialoger med mig själv om hur han säger elaka saker och bara utnyttjar mig för att få mig att må ännu sämre. NU har jag ett skäl till att må dåligt , vad bra tänker min hjärna samtidigt som utbryter i kaos pga alla konflikter som nu uppstått. Alltså måste jag kontakta honom och på något sätt få honom att bekräfta denna elakhet . Det är lite så det fungerar .

Jag stirrar på telefonen …Igår skickade jag elaka sms till honom , jag är ofta elak . För jag vill egentligen vara löjligt kär men något inom mig säger bara : Han kommer göra dig illa . Och ingenting kan få mig att tänka på ett annat sätt.

Och där gick första smset iväg , de här kommer inte sluta bra . Kommer att säga något helt fel eller lämna en kärleksförklaring , både och är nog lika skrämmande. Inom mig vill jag förstöra det samtidigt som jag vill ha det . Fast jag måste bara få skaka om det lite . Sen låtsas som ingenting nästa gång jag ser honom . Jag vet det att han kan aldrig fly och det ger mig ett maktbegär samtidigt som jag är så extremt svag för mina ögon lyser ÄLSKA MIG! 

Fan , han är på fest . Jag kan inte säga ett ord då . För ingen ska få veta att jag är elak . Fan …Nu är jag arg och barnsligt svartsjuk. Hur kan kan ha roligt utan mig ???  Kedjeröker lite till . Försöker samla  tankarna. Men de skriker just nu att de hatar mig , hatar honom . HATAR! FAAAAAAAAN!!!!!!!!!!

Måste ta ett steg tillbaka. Andas in, andas ut!  Jag tappade fokus på ämnet nu och jag blev så förbannad inombords att jag kasta saker omkring mig . Snart sitter jag ihopkrupen på golvet och vill skada mig själv . Men gränsen går där .INGA FYSISKA SKADOR ÄR TILLÅTNA! Jag kan inte låta någon annan se att det påverkade mig ,speciellt inte han den där … Manin har börjat ,besattheten. Den kommer aldrig lämna mig nu . Jag måste vinna .

 

Vem är jag när jag vaknar imorgon ?? Demonen under din säng. Eller den lismande lögnhalsen som ler till svar  ?  Time will tell my friend.

Annonser

Breathe Me

Help, I have done it again.
I have been here many times before
Hurt myself again today
And, the worst part is there’s no-one else to blame

Be my friend
Hold me, wrap me up
Unfold me
I am small
And needy
Warm me up
And breathe me

Ouch I have lost myself again
Lost myself and I am nowhere to be found,
Yeah I think that I might break
I’ve lost myself again and I feel unsafe

Be my friend
Hold me, wrap me up
Unfold me
I am small
And needy
Warm me up
And breathe me

Be my friend
Hold me, wrap me up
Unfold me
I am small
And needy
Warm me up
And breathe me

I min bitterljuva förakt

Jag lovade idag att jag skulle kunna sitta still och titta på melodifestivalen. Och jag försökte verkligen , i ca 10 min innan jag helt tappade intresset och fastna i min vanliga egobubbla .

Vet att jag är fruktansvärt egoistisk ibland , ungefär lika mycket som jag är omtänksam när det passar mig . Detta är en väldigt svår balans att klara av när man är förälder . Hur ska de förstå att mamma är ” knäpp” och därför zoomar ut och försvinner in i en djup dimma där jag kämpar för att inte gråta för att jag känner mig som världens sämsta jävla förälder.

Är närvarande rent fysiskt . Men sällan psykiskt. Man liksom fastnar i ett läge och kan ytterst sällan ta sig ur. Idag är en sådan dag.

Jag klarar inte av att vara den sociala peppade mamma jag borde vara och visst det är ok om man inte alltid orkar hålla låda, Det vet jag . Men så kommer ångesten över mig och jag vet att det väntas åter igen en sömnlös natt för att jag ska gråta mig själv till sömns över hur fantastiskt värdelös jag är just idag . Eller så vänder det och jag blir manisk igen . Jag vet inte dag för dag hur jag kommer känna mig eller vem jag kommer vara .

Tusen tankar strömmar genom mig idag , har så mycket att säga men orden trasslar ihop sig . Jag gråter och skrattar om vartannat.     Ena stunden ler jag fånigt ,andra stunden stirrar jag mig spegeln och äcklas utav vad jag ser . Hon den där mitt emot mig är så ful , varför är hon så ful? Jag var inte ful igår , men idag är jag det.. Jag förstår varför ingen är här ikväll, jag hade inte heller velat umgåtts med det tråkiga fula monster jag ser där i spegeln..

Suck…….

Fann en passande låt : Karin Ström : Psykos. Tyckte den återspegla de flesta utav mina relationer. Hur jag desperat försöker bli älskad och har tagit emot vad som helst i vilken form som helst. Och nej det är inte för att jag inte vet bättre , det är för att jag inte ansett mig förtjäna bättre .

 

I mitt bitterljuva förakt tar jag långsamt livet utav min själ…

Steg 1 är att sluta förneka….

30 år och jag vill fortfarande inte inse att jag faktiskt är ” sjuk ” som jag själv uttrycker det ibland. . Sjuk kanske låter hårt , jag vet inte riktigt vilka ord som är rätt att använda när man talar om en avvikelse ifrån vad som anses vara normen ?

Jag vet iallafall att jag inte är som alla andra , Vad det nu än innebär ? Jag hamnar i djupa depressioner, blir galet aggressiv , manisk och lider av konstant självförakt. Jag har förstört mycket i mitt liv , ibland mitt hem, alltid mina förhållanden , ekonomi och rykte.

Det tar aldrig slut , för jag kommer aldrig att sluta , Oavsett mediciner och terapi, jag har hållt på i 10 år med terapi och blandade mediciner. Jag blir aldrig bättre ,bara sämre .

Men steg 1 är att sluta förneka det , sluta skämmas över mig själv , sluta hata mig själv och sluta äcklas . Jag är den jag är och kommer alltid vara det .

Så här kommer det : Mitt namn är Linda och jag är Bipolär typ 2 ! Första gången jag säger det rätt ut …..Fast jag har vetat det hela livet , att jag alltid stått utanför och tittat på .Och det är väl där jag fortfarande är , utanför fönstret, cirkeln ,sällskapet eller vad det nu är och tittar in.

Jag har hatat mig själv hela livet och vet inte om jag någonsin kommer att sluta göra det , Jag önskar att jag en dag vaknar upp och älskar mig själv,men vägen dit är lång . Jag vill dock använda de här för att ge mig själv insikt , kanske inse att det är inte så farligt, att jag kommer inte bli övergiven av allt och alla bara för att jag är annorlunda ….( det är ju inte så att det gått obemärkt förbi)…Alla som träffat mig säger att jag är ” speciell” dock kan de aldrig säga på vilket sätt ….

Kanske är det det ständigt växlande humöret, där jag skrattar hejdlöst för att två minuter senare sitta i fosterställning och skrika att världen hatar mig som gör så här emot mig ? För att åter igen vända och bli totalt likgiltig. Men jag är aldrig någonsin likgiltig , det ser bara ut så. Jag är i grunden så full utav känslor att jag sällan kan styra dem, det finns ingen logik eller förståelse med dem.  Jag älskar lika intensivt som jag hatar , ibland gör jag både och samtidigt och nåde den som råkar hamna i den eldstriden med mig själv.

JAG SYNS, JAG HÖRS !

Precis som jag kan vara världens snällaste människa kan jag vara ondskan själv, Jag har gjort mycket som är utav tvivelaktig natur . Och oftast ger det mig livslång ångest . Ibland kan jag även få ångest över sådant jag inte kan styra över . Hade en episod där jag hade ångest i 15 år för att jag oroade mig för en äldre dam som köpte ( vad jag ansåg då ) var dyr kattmat , Och jag grubblade över detta i som som sagt 15 år  hur hon skulle kunna klara sig ekonomiskt när hon handlar så?  Än idag kan jag komma och tänka på det , trots att jag kom till freds med det för ca 3 år sedan ….

Det är väl vad som egentligen är jobbigast, alla tankar som långsamt äter upp mig inifrån. Jag kan inte sortera dem eller styra dem, ibland går flera veckor utav sömnlöshet för att jag tänker på just ” ingenting alls” eller massor på samma gång .

Eftersom jag är rädd för att hata mig själv eller bli hatad av andra talar jag ytterst sällan om mina känslor, jag vågar inte släppa in någon för jag är rädd att de ska se alla mina fel och brister . Min hjärna har fokuserat på att vara ett exemplariskt objekt för allmänheten. Jag får inte vara fel helt enkelt, får inte göra fel. Får ingenting. 

Jag vill lära mig se mig själv , för mitt liv är inte bara mitt längre…….