Du är vacker men du är galen …

Jag fick mig en tankeställare idag när jag läste min väns blogg om hur ” handikapp” fungerar i samhället.  Jag ser mitt ” tillstånd ” som ett slags handikapp för det får mig att agera på sätt jag inte vill, samt att jag säger en massa konstiga saker beroende på om jag är manisk eller deprimerad för tillfället .

Och jag insåg att de flesta människor jag träffat på mitt liv har tyckt att jag är den mest fantastiska människan i världen enda tills jag berättat att jag är Bipolär. Mången har ryggat tillbaka och stirrat på mig med stora ögon . Som om jag precis kläckt ut mig att jag har Aids eller liknande.

Är det verkligen så skrämmande med någon som är ” ANNORLUNDA” ?  Som kanske inte alls passar in i standardmallen ? Och måste man alltid passa in överallt? Är det vårt viktigaste mål i livet ?

Jag har tänkt på detta många gånger , för ofta har man fått kommenterar som : Men är inte detta ett problem för oss ?               PROBLEM FÖR OSS ???   Jag har levt med detta praktiskt taget hela mitt liv , och har ändå lyckats avla fram 2 barn och skapa mig en relativt stabil grund att stå på …Precis som alla andra. Men trots detta faktum att jag ibland faktiskt lever bättre än de jag träffat på , tittar de på mig som om jag var längst ned på näringskedjan. Usch, det är ju ett slags ” handikapp” sa en t.o.m . Och då led han av diverse  psykiska sjukdomar som gjorde honom borde osocial och diverse annat . Men ändå var det fel mig ..

Det verkar alltid som om felet är hos mig , oavsett . Och jag finner detta märkligt. För det är tydligen så lätt att skylla ifrån sig på mig när jag t.e.x blir arg , Då är det inte jag som blir arg , utan mitt ” tillstånd” som blir arg . Faktumet att den andre personen har betett sig illa har aldrig med saken att göra , någonsin . Jag har bett dessa personer läsa på om ämnet , studera det till grunden . Att fråga mig hur det är istället för att ständigt dra egna slutsatser om hur de ANSER att det ska vara .

Borde inte JAG veta bäst hur jag fungerar i olika situationer ?

Gör du mig osäker , kommer jag att agera där efter och bli den där hispiga , nervösa och deprimerade människa.  Gör du mig trygg , blir jag lycklig , lugn och världens bästa . Det är väldigt enkelt . En bipolär person klarar inte av snabba förändring ,om de inte föreslagit det själva. Vi fungerar på en slags rutin , som vi ständigt bryter iförsig. Men vi måste ändå veta att vi kan gå tillbaka till det mönstret när vi känner att vi behöver det .

Själv är jag en person som ständigt måste planera in allting , minut för minut , det går sällan att överraska mig spontant med saker , för jag vet helt enkelt inte hur jag ska hantera situationen , eller de människor som kan vara inblandade. Men det är min grej. kanske är det ett problem för många , men jag vill säkert veta att just den resan kommer gå bra , eller att jag kommer att trivas med de människor jag vid det tillfället kommer att umgås med . Är det så konstigt egentligen ?

Sen när jag ska förklara det här med Bipolär för någon brukar jag kortfattat säga: Jag är en känslomänniska, jag känner saker så mycket mer än vissa andra , Ibland kanske jag inte känner någon alls. Men det gör mig inte till ett problem eller en handikappad människa .  Det gör bara att DU som är med mig lättare kan avläsa mina känslor .

Man blir som en öppen bok. !

Av det saker som finns där ute så kanske jag ska vara tacksam att jag blev just bipolär ? För det har lärt mig att leva lite extra varje dag när det är en bra dag så att säga  . Men också har det lärt andra att känna hur det känns när någon faktiskt älskar en så där galet !!  För galen kan jag faktiskt bli ibland …

Fick en gång i  tiden låten : Vackra djur med Lustans Lakejer skickad till mig . Tycker den stämmer rätt bra . Vackra djur gör fula saker även dom . För det är nog lite så en del ser på en , Man har en slags skönhet genom sin sårbarhet , men man gör fula saker då och då .

Annonser

Logiken??

Klockan är exakt 01,40 ….Jag står och lagar mat.  Inte för att förbereda tills imorgon utan bara för sakens skull.  Har problem att sitta still och bara vara . Ibland är jag värre en ett barn med extrem överenergi .

Härom dagen mitt i ett samtal började jag leta efter grejer , fick för mig att börja slipa mina stolar och sortera i skåpen ( Detta var medans min granne var här och fikade ). Jag kan aldrig sitta still någon längre period , jag zoomar ut eller måste greja med något hela tiden. Det är en oändlighet. Ett evighetsprojekt.

Allt jag känner för att göra MÅSTE SKE NU!  Inte om en stund , inte imorgon ...NU!  Ibland glömmer jag bort att sova pga alla mina  ” hjärnprojekt” .

Jag tror det jobbigaste för mig med att vara Bipolär är alla tankar , tankar om ja egentligen vad som helst . Jag kan aldrig riktigt sortera dem till att göra något vettigt utav dem , utan det blir halvfärdiga projekt som bara är !  För jag avbryter mig själv för att jag blir uttråkad eller får ångest över att jag startade just de där projektet.

Varför ställa sig och laga mat mitt i natten? Slipa stolar när man äntligen har besök?  Det är mycket sådant som pågår hela tiden, jag går på konstant högvarv och kan nästan aldrig slappna av . Är det inte ångest, depression , mani eller hjärnan på högvarv så finns ingenting. Inget lugn, ingenting.

Jag tänker hela tiden så mycket , kanske lägger jag mig i för mycket ? Eller lägger på mig alldeles för mycket ?

Min läkare har i åratal försökt få mig att sortera saker i huvudet, men de går inte , man märker det genom att jag gör en massa saker samtidigt, saknar korttidsminne, talar otydligt och osammanhängande.

Jag vet faktiskt inte om det är så för andra ? Kanske bara jag som slagit i huvudet för många ggr ?

Jag kan ju inte ens få det här inlägget att hänga ihop ….suck…

Monstret är tillbaka ….

Äcklig , ful …Så är jag idag . Det spelar ingen roll om jag har flera lager mascara , om håret är ok för en gångs skull . Jag ser bara allt de där fula med mig själv . Blir arg på mig själv för att jag rakat av mig håret, att jag röker och mina tänder inte är kritvita .Varför har jag inte tränat mer ?  Solat lite mer ? Tagit hand om mig själv ?

Helt plötsligt står jag frenetiskt och borstar tänderna och hoppas på ett mirakel, hoppar över frukosten i hopp om att magiskt bli jättesmal och vacker . Jag vet att det inte fungerar, men jag gör det ändå som ett tvångsmässigt beteende. Jag är besatt utav mitt utseende på ett sätt , och totalt likgiltig på ett annat . Hela mitt liv är fyllt utav avundsjuka på alla andra vackra människor , för jag ser mig själv som ful . Har alltid gjort det och kommer alltid att göra . Önskar jag kunde komma ur det här någon gång .

Det sägs att naken framför spegeln kan vem som helst vara ful, men jag vill kunna säga att jag är vacker om så bara för en gång . Självföraktet äter upp mig igen . Jag hatar min egna självbild, mitt ego som ständigt törstar efter uppmärksamhet .

Blundar, i min fantasi är jag någon annan. En perfekt människa. Som alla älskar, avundas. Vill inte öppna ögonen . Inte alls. Panikångesten smyger sig på och lusten att gå och jobba är minimal, jag vill stanna här hemma och slippa vara ful och tjock .

I`m nobody !

Saknar mina maniska faser då allt är bra och jag känner mig som världens pangbrud. Men detta är ett återkommande faktum varenda gång jag  ” träffat” någon . DÅ kommer självförakten och jag  hatar mig själv , för jag kan inte förstå hur han kan vilja vara med någon som mig när det finns massor av vackra människor där ute ?? Iförsig vet jag inte om han vill det eller inte .  Mycket är alltid ett spel för galleriet . Kanske är han bara för snäll för att säga att han egentligen tycker att jag är precis så där äcklig som jag känner mig ?

Varför rubbar andra människor min balans så fort ??? 

Forever alone ….Passar mig …..Det är enklare så …

 

Jag hatar att jag älskar dig ….

Han stod utanför min dörr i Torsdagsnatt, givetvis påtänd . Antagligen i en stulen bil , vad annars ?  Frågade mig om jag kunde ordna ett släp åt honom så han kunde ge sig ut och stjäla skrot ifrån någonstans . Besviken tittade jag på honom och svarade : Jag tänker inte bidra till din kriminalitet, åk hem och lägg dig  .  Men jag vet att det inte slutar där , stjäla är någon som ligger i blodet på en tung missbrukare . Får man inga pengar utav soc måste man ta andras saker , förstöra på andras bekostnad.

Detta är min PAPPA…den enda levande förälder jag har kvar sen min mamma hastigt gick bort för 3 år sen . Jag är alltså strandad med en död förälder och en som långsamt tar livet av sig framför mina ögon.  Folk frågar mig ofta varför jag är själv , sanningen är jag trivs inte alls själv . Har bara gjort det valet att slippa bli lämnad pga hur saker och ting runt omkring ser ut .

Att tala om min pappa skapar ett avstånd till de jag har träffat. En person som har ” problem” är jobbiga . Och när ingen vet hur de ska hantera det väljer de att ta avstånd ifrån mig och träffa en mer  ” normal” tjej. Som har det så mycket enklare .

JAG har inte valt detta livet ! 

Det har bara blivit mig givet , och hur jag än försöker kommer det förfölja mig tills dagen då han dör . Men jag vet inte ens då om jag kommer bli fri?

Är rädd just nu , har träffat en bra person, Som jag verkligen vill ha i mitt liv , men är han så stark att han kan hantera detta? Jag vet inte . Vågar inte ens tänka på det . Vågar inte bli kär, galet förälskad . Stänger själen, hjärtat och försvinner .

Snälla var stark med mig !!!!

Har så mycket hemligheter jag önskar jag fick berätta …Har så mycket sorg inom mig jag vill gråta ut . Men ingen att säga det till ….

Pappa ,..ibland hatar jag att jag älskar dig . …

Kanske låter hårt men ibland känns det som om livet hade varit enklare utan honom i mitt liv , visst jag kan välja bort honom . Men det är trots allt min pappa . Mitt egna kött och blod . Man kan bara inte låtsas om att han inte finns .För en dag står han utanför min dörr igen . Ruta 1 igen.

Allt känns rörigt just nu . Andas , andas ut…..