Allt låter så bra i mitt huvud ….

Tills det blir verklighet ….

Var och varannan dag har jag gått i mitt liv och önskat mig en egen familj, ett gemensamt boende och ja hela de där paketet. 

Sen kommer verkligheten och slår en på käften, när han inte säger NEJ till allt det där utan vill leva family ever after med mig . 

Och paniken växer, är jag redo ? Vill jag det , klarar jag av det . ??? 

Har ju bott själv i snart 5 år och har antagligen glömt hur man gör de där med sambo och anpassa sig till andra människor . 

ÄR det som att cykla? Lite vingligt i början men sen rullar det på ? 

Jag har glömt bort hur man gör , eller hur det funkar helt . 

Fördel är väl att det kan ta ett tag till innan det sker , det kanske blir en självklarhet och allt det där ju längre tiden går. 

Hade jag sagt det till M  hade han nog bara skrattat åt mig …Först tjatar jag om det lite och sen när vi båda är på samma plan ” freakar ” jag ur och blir helt förvirrad över att någon går med på mina förslag …

Det ska ju vara en kamp för mig att nå dit jag vill …Inte bara komma så där utan vidare …

Jag är galen …Jag har det jag längtat efter så länge och vet inte hur jag ska vårda det på bästa sätt ….

Skärpning!!!!!

 

Annonser

Tröttheten äter upp mig .

Suck ..Det känns som om jag är ständigt sjuk i kroppen , den är trött har ont eller bara hänger som en skrynklig tröja på en stol .

Jag gick ifrån att känna mig helt jävla nere , sömnlöshet och bitterhet eller nått till att ha ont i halsen, örat,tänderna och ryggen.

Ibland vet jag inte vilket som är bäst?  Ont i själen eller ont i kroppen?

Båda två gör ju ont mest hela tiden? Och det finns ju mediciner för både och?

Jag funderar på att sluta röka nu iallafall IGEN!

Lär väl gå i ca 10 min som förra gången jag provade .

Beroende är ett jävla BEROENDE!!!!  

Men det kanske går lättare när man redan har ont i halsen ?

 

Time will tell me friends…..

There´s no another like you …

Vet inte varför jag fascineras eller förvånas för varje månad som går och att jag fortfarande är med han den där jag väntar på i 1 år så där .

Allt är så bekant men nytt på något sätt varje dag , Ibland vet jag inte vart vi båda är i relationen , Vi går framåt som ett ånglok samtidigt som vi är helt förvirrade över att vi inte alls känner till varandras sidor . 

Det är som ett litet äventyr varje vecka. 

Men vi har haft en riktigt bra nyår och det känns mer och mer seriöst och för mig är det som om vi blir tajtare varje dag. Vi är som en liten familj . 

Och det är ju vad jag vill ha ..Den där lilla familjen …. Jag småmyser inombords… : ) 

Äntligen mer bra !!!!