Bridezilla på intåg!

Jaha..så har bröllopsnojan börjat , Ringen kommer den bli bra ? klänningen är ju för kort !!

Grååååt, Oh ska vi verkligen ha festen där ??? Vad ska vi ha för inbjudningskort??? 

Gnäll , gråååt …YYYYYYYYYYYL….. 

Annonser

Varför är jag annorlunda i dina ögon?

Fick mig en tankeställare idag när jag läste :tourettebloggen.se där Sam beskrev hur okunskap gör att andra ser oss som annorlunda . 

ÄR jag annorlunda undrar jag ? Jag går upp varje morgon som alla andra , sköter min vardag som alla andra . Har precis samma vanor och värderingar som alla andra . 

Ändå är jag annorlunda för att jag blir deprimerad då och då , arg då och då ,glad , manisk och ett yrväder . Men så blir ju även många andra utan diagnos . 

Så varför skulle jag stå utanför ? 

Är de lättare att skylla på vissa situationer om någon har en diagnos som andra kan använda som ursäkt för ditt och sitt egna beteende ? 

Har fått höra det ett par gånger : Men du beter dig bara bara så här för att du är bipolär ..

Sanningen är : NEJ! JAG BETER MIG SÅ HÄR FÖR ATT DU AGERAR SOM EN JÄVLA IDIOT OCH VILL SKYLLA IFRÅN DIG PÅ MIG !

Det är så lätt att skylla ifrån sig på den som är ” stämplad” i pannan med sin diagnos .

De låter oss skämmas för vad vi är , för när vi ärliga med vilka vi är så blir det direkt : ahh det är därför du beter dig som du gör .

Ehhh NÄÄÄ…. Jag är mänsklig och agerar precis som du!  Har du oxå en diagnos då ? 

Jag kan sitta och skriva om detta hela dagen och om alla gånger jag blivit kallad dum i huvudet trots att det är bevisat att de som har en diagnos är snäppet smartare än genomsnittet . 

Tänk på det du innan du pekar finger åt mig !

fröken livrädd och kärleken..

Jag försöker stärka mig mentalt för att verkligen ” ge bort ” mig själv . 

Jag vet , det är inte så mycket som förändras egentligen .

Men jag ska fan gifta mig med han den där , han jag inte vet hur jag ska kunna leva utan. 

Han som gör att det blir svårt att andas ibland när vi är isär på var sitt håll .

Han den där som är den enda som kan ” trassla ” in sig i mig när vi ska sova .

Mannen som kompletterar mig till fullständighet . 

Jag vill hoppa ut genom ett fönster för jag har aldrig känt så här , känt det så självklart . 

Är livrädd för att känna så här …

Det är underbart och skrämmande på samma gång …

Bubblan brast lite …

Kan vara att jag har bajsekonomi just nu eller att jag inte varit själv på ett par veckor men idag fick jag en sånt där relativt milt utbrott . Inte så att jag agerade utåt men inom mig kokade det och bubbla på som bara den .

Utlösande faktor var att min dotter bråkade med mig om bilbältet när jag stod trängd mellan min bil och en annan som parkerat så tätt intill min så de knappt gick öppna dörren .

Så ja egentligen var de väl den där felparkeringen som utlöste det , bilbältet + klämd röv med rädsla för att repa bilen bredvid kanske bara var en bonus ? 

Men jag kände verkligen hur det började ta eld inom mig och jag höll på bli så där galet arg.

Fick be min flicka om ursäkt för att jag lät sur ( fick jättedåligt samvete). 

Men hon smaska glass så de verkade vara ok ifrån hennes sida även om jag ogillar att låta sur över löjliga saker när de kommer till barnen . 

Känner att jag verkligen behöver tid för mig själv . Få sova , vila …Jag är så trött , så jävla trött hela tiden . GÄÄÄSP…..

Varför folk gifter sig …

Jag och min blivande man är lite intressanta och har antagligen haft det knepigaste förhållandet till varandra sen dagen vi träffades 2011.

Jag kan inte räkna gångerna vi gjort slut med varandra för att sedan ångra oss dagen efter .Och när vi gjort detta för 311:e gången insåg vi att vi antingen får skärpa oss eller gå skilda vägar .( vilket vi uppenbart inte klarade av )

Så vi slog till på stort och bestämde oss för att gifta oss , och efter har läget varit helt lugnt , så gulliga och trevliga som vi är emot varandra skulle få folk att vilja kräkas lite .

Och jag pratade med honom idag om varför vi väljer att gifta oss och anledningarna var väl inte kanske de mest vanliga , utan vi har : De ska inte vara så jävla lätt att göra slut, Ingen annan står ut med något utav oss så de är likabra att vi är med varandra samt att vi uppenbart inte kan vara utan varandra ( fast det kanske är normalt?)

Men det är galet att trots allt vi gått igenom så har vi aldrig lyckats göra slut på ” riktigt” vilket jag idag tycker är tur . 

Jag kan faktiskt inte föreställa mig att vara med någon annan och har inte kunnat det sen dagen han kom in i mitt liv . Det skulle bara vara vi ,oavsett . 

Och det är läskigt att behöva känna så , att man behöver någon . För det är ju vad jag gör .

Jag behöver honom i mitt liv , ALLTID. Inte för något praktiskt eller ekonomiskt , Utan helt för att jag känner att jag vore helt tom utan honom . Och den känslan är lite läskig . 

Man tänker ju tankar som : tänk om det händer honom något ,vad gör jag då ? 

Ska sudda ut sådana tankar … Vi lever ju faktiskt nu . 

Snart bara 4 månader kvar tills klockor klinga ….fucking magiskt !

När jag måste påminna mig själv om att äta …

Jag förstår inte hur det ens är möjligt att bara ” glömma” bort att äta ? 

Det är ju en naturlig del utav vardagen , ändå kommer jag på mig själv sent på eftermiddagen att jag kanske borde äta för att kroppen börjat skaka. 

Förstår inte alls varför jag inte är hungrig nu för tiden? Jag som alltid varit ett matvrak..

Så nu får jag leka Skalman och ha en mat/sovklocka så jag inte blir helt ur balans …

Vet inte om jag är social för andras eller min egna skull?

Kluven över min otroligt sociala förmåga jag haft senaste tiden , men det börjar bli tveksamt om det är för min egna del eller andras ? 

Visst det är mysigt att sitta och snacka med vissa människor och slippa vara slav under tvn…Men fan vad skönt det är att vara på egen hand och just sitta framför tvn och uggla.

Men nu behöver jag nog en paus ifrån det sociala en stund …Så jag klarar av både man och 30 årsfest i helgen med miljoner människor . 

Jag känner mig lite tråkig eftersom jag bara vill ta det lugnt fram tills sommaren sparkar igång . Men jag är så trött hela tiden och har egentligen inget sug på en massa partyn hit och dit hela tiden, jag vill inte dra iväg till Polen och vara knasfull i flera dagar . 

Jag vill gå ut och äta middag med min blivande man, kanske gå på bio ?  

Fast risken är väl att jag gnäller över att mitt liv är tråkigt om ett par veckor ?