Hoppas på sömn i natt ..Hoppas på en massa sömn i natt .
Än så länge är jag nog trött men inte så pass trött att kroppen är redo för vila .
Ska bli så skönt att få komma här ifrån imorgon, Få ta en paus och släppa allt som kväver mig här hemma.
Imorgon ..Äntligen !
Har aldrig haft ett sådant behov att lämna mitt hem som jag har just nu .
Jag vill bara fly iväg och glömma omvärlden en stund , andas ut .
Och snart …Snart är jag på väg här ifrån …
Har ett sådant stark behov att göra något . Något utöver denna ensamhet här hemma …
En förändring behöver ske, min hjärna behöver ny fokus .
Vill sova…vill sova jäääättelänge helst .
Men hjärnan vill inte , den har sin egna fest i mitt huvud mest hela dagarna .
Är så trött, måste byta miljö, andas ut , leva ut.
Är sur på mig själv för att jag sa jag till att vara kattvakt ..SUCK!
Jag vill här ifrån.!
Då jag ser hur ful jag är , hur jag äcklas utav min kropp ….
Tvånget att göra mig själv vacker stegrar sig ..
Man skrattat åt sig själv för att man inser hur löjlig man är…Vem är det som ser mig nu ?
Men tvångstankarna är där ..Ändå ..
Jag älskar som mest när kärleken är lite komplicerad , gör lite ont och är så där lidelsefull…
Jag behöver den intensiva kärleken som nästan gör ont , som plågar en lite och gör det svårt att andas och fungera .
Känner mig ensam och har en konstig känsla inom mig . Som en blandning mellan smärta och tillfreds.
Som om jag behöver krångla lite , ha lite ont . Ha lite kaos men ändå det korrekt stabilt .
Livet svänger, de är inte korrekt …Jag börjar bli ” sjuk ” igen..
Hjärnan går på övervarv och tankarna knarkar sönder min hjärna .
Jag vet inte om jag vill försvinna eller om jag vill leva så där maniskt sjukt ut ….
Kanske vill jag fly ? Springa genom väggar för att få göra mig själv illa igen .
Tillät mig att gråta idag iallafall…En stund ….
Men mörkret börjar äta upp mig igen ….De skriker inom mig ….
Jag försöker finna sätt att sparka ut ångesten på mjukast sätt .
Jag vet att vi människor påverkas utav arv samt miljö och att de är med för att skapa den personen du är idag . Absolut ! Vore konstigt om inte din barndom hade påverkat dig i någon riktning alls genom livet .
Dock kanske jag har en snedvriden bild utav att man faktiskt kan skapa sin egna person.
För du har ju alltid valet att antingen göra så eller så . Du kan välja om du ska le åt något eller ignorera det .
Du kan välja om du ska visa vänlighet eller vara hård emot din omgivning.
Du kan även välja om du ska vara kärleksfull eller känslomässigt avstängd inför andra.
OK kanske lite lustiga exempel , men jag anser att man har alltid minst 2 val inför varje situation. Iallafall hur man väljer att hantera dem .
T.e.x ett nedslag utav någon sort , du kan antingen gräva ned dig och älta i evigheter om hur synd det är om dig , eller söka nya vägar och möjligheter för att nå ditt mål .
Kärlek: Du kan välja att ta hand om den andre personen eller ta den för givet .
Hemmet: du kan välja mellan att ha ordning och reda eller leva i ett ständigt kaos.
Bara enkla saker egentligen.
Jag har märkt i min närvaro att de flesta verkar ha ursäkter för sitt beteende och mer än gärna vill skylla ifrån sig på något som hände för över 20 år sedan.
Den där händelsen för 20 år sedan ursäktar inte att du beter dig som en idiot emot andra människor . Du har haft minst 20 år på dig att utforma vem du är och vill vara.
Jag gömmer inte mig bakom min bipolära sida, Nej jag står för mina ord och handlingar även om jag egentligen har en ” ursäkt ” för att göra lite som jag vill .
Men kan inte se det som rätt , bipolär, arv , miljö är bidragande faktorer men det är ändå DU själv som bestämmer hur du vill uppfattas utav din omgivning.
Vill du vara en snäll person , välj då de handlingar som gör dig till en .
och vet du inte hur man gör ? Leta upp en förebild och studera , kopiera . tills du hittat den väg som passar dig bäst .
Jag blev uppringd idag utav min respektive som frågade mig : Varför stannar du hos mig när jag bara behandlar dig som skit ?
Jag svarade :Frågan du ska ställa dig är varför du tycker det är ok att säga att du älskar mig och sen behandla mig som skit .
För visst är det så , vi är allt dumma som kanske tillåter ett visst beteende men jag tycker faktiskt de som behandlar andra så illa är det som är snäppet värre.
KARMA
Kommer alltid slå tillbaka ….Oavsett vad man än gör . I mitt huvud iallafall…
