Det är de här med lidelse…

Jag älskar som mest när kärleken är lite komplicerad , gör lite ont och är så där lidelsefull…

Jag behöver den intensiva kärleken som nästan gör ont , som plågar en lite och gör det svårt att andas och fungera . 

Känner mig ensam och har en konstig känsla inom mig  . Som en blandning mellan smärta och tillfreds. 

Som om jag behöver krångla lite , ha lite ont . Ha lite kaos men ändå det korrekt stabilt . 

Livet svänger, de är inte korrekt …Jag börjar bli ” sjuk ” igen.. 

Hjärnan går på övervarv och tankarna knarkar sönder min hjärna . 

Jag vet inte om jag vill försvinna eller om jag vill leva så där maniskt sjukt ut ….

Kanske vill jag fly ?  Springa genom väggar för att få göra mig själv illa igen . 

Tillät mig att gråta idag iallafall…En stund ….

Men mörkret börjar äta upp mig igen ….De skriker inom mig ….

Jag försöker finna sätt att sparka ut ångesten på mjukast sätt . 

Annonser

Det är Du som väljer vem du är !

Jag vet att vi människor påverkas utav arv samt miljö och att de är med för att skapa den personen du är idag . Absolut ! Vore konstigt om inte din barndom hade påverkat dig i någon riktning alls genom livet .

Dock kanske jag har en snedvriden bild utav att man faktiskt kan skapa sin egna person.

För du har ju alltid valet att antingen göra så eller så . Du kan välja om du ska le åt något eller ignorera det .

Du kan välja om du ska visa vänlighet eller vara hård emot din omgivning.

Du kan även välja om du ska vara kärleksfull eller känslomässigt avstängd inför andra.

OK kanske lite lustiga exempel , men jag anser att man har alltid minst 2 val inför varje situation. Iallafall hur man väljer att hantera dem .

T.e.x ett nedslag utav någon sort , du kan antingen gräva ned dig och älta i evigheter om hur synd det är om dig , eller söka nya vägar och möjligheter för att nå ditt mål .

Kärlek: Du kan välja att ta hand om den andre personen eller ta den för givet .

Hemmet: du kan välja mellan att ha ordning och reda eller leva i ett ständigt kaos.

Bara enkla saker egentligen.

Jag har märkt i min närvaro att de flesta verkar ha ursäkter för sitt beteende och mer än gärna vill skylla ifrån sig på något som hände för över 20 år sedan.

Den där händelsen för 20 år sedan ursäktar inte att du beter dig som en idiot emot andra människor . Du har haft minst 20 år på dig att utforma vem du är och vill vara.

Jag gömmer inte mig bakom min bipolära sida, Nej jag står för mina ord och handlingar även om jag egentligen har en ” ursäkt ” för att göra lite som jag vill .

Men kan inte se det som rätt , bipolär, arv , miljö är bidragande faktorer men det är ändå DU själv som bestämmer hur du vill uppfattas utav din omgivning.

Vill du vara en snäll person , välj då de handlingar som gör dig till en .

och vet du inte hur man gör ? Leta upp en förebild och studera , kopiera . tills du hittat den väg som passar dig bäst .

i´m gonna dance like a stranger in the dark ..

Imorgon har jag tagit det stora beslutet att gå ut med mina vänner .

Kommer gå ut nykter, men jag behöver bara göra något annat än att sitta inomhus och bara låta tiden gå.

Det är synthkväll och som den elektrodam jag är så känns det nästan som om det är min plikt att vistas där . 

Eller nått ? 

Dagen idag har iallafall löpt på bra , fortfarande pepp inombords och shit vad jag har saknat det . 

Ångesten är nästan obefintlig och världen går fortfarande inte under . 

Dock är jag väl lite ledsen fortfarande inombords , men det har ju sina orsaker . 

Livet funkar bra så länge jag inte tänker på allt de där negativa. 

Och kanske är jag in en låtsasbubbla , men de gör mig ingenting . 

Jag sover om nätterna igen och vaknar trött men glad ….

So keep it up !

Släpp mig fri…..

Vet inte vad som kryper inom mig denna gång. Men det är som en stor tyngd som vilar över min bröstkorg och andningen blir svårare och svårare . Jag vill göra mig själv illa på något sätt .

Jag vill känna lidande för att få utlopp för ångesten . Men det är som om jag slåss för mitt liv för att slippa tillåta den att  ta över mitt liv .

Helvete ..de bli bara värre och värre med åren…….

När du kryper upp innanför mitt skinn…

Ju närmare du kommer ,desto mer drar jag mig ifrån dig ….

Det är inte det att du inte vet hur du ska spela dina kort , det är jag om inte kan tyda dem på rätt ÄN!

Jag avskyr vad relationer gör mig med innan jag nått fast mark , Den enorma rädslan för att bli övergiven sitter som en andra hud klistrad på mig . Det är dig jag är rädd för …Det är mig själv IGEN, som vanligt …

Kom inte nära, kom nära . Jag kan inte bestämma mig .

Jag hatar det jag är ….

Varför är inte det ”normala ” för mig ? Varför måste jag vara sjuk i huvudet så att jag förstör mig själv och andra människor och ständigt tvingas vara ensam? 

Tror du jag är lycklig så här din jävla demon ????  Tror verkligen jag är lycklig inombords när jag sitter här själv dag som natt och kämpar emot lusten att vilja ta livet av mig ? 

Tror du vet ??? Tror du en människa orkar hur mycket som helst ?  Utan närhet? Utan värme ? Utan någonting alls?  Jag bad aldrig om att få bli så här …Jag bad aldrig om ett evigt jävla lidande…

JAG KOMMER ALDRIG BLI FRISK…NÅGONSIN …JAG HAR DÖDEN ELLER LIDANDET ATT VÄLJA MELLAN ..

Jag orkar inte lida längre..Jag orkar inte vara själv längre ….Försöker vara stark…Men jag orkar inte varje dag ..

JAG KAN INTE LE VARJE DAG !  

Jag vill men jag kan inte …..För det svarta mörka monstret inom mig förstärker varje känsla jag har ..Varenda tanke…Varenda jävla ord …

Kan ingen bara älska mig ? Bara någon …..en liten stund ?